Principer för överlåtelse av mark

Jordegendomen uppgår nu (2017) till drygt nio miljoner hektar. Det finns flera orsaker till att egendomarna ökat. Statens jordegendom, i synnerhet skogsegendom, har överförts från Försvarsmakten, Naturresursinstitutet och Senatfastigheter och förvaltas numera av Forststyrelsen. Naturskyddsområden har också anskaffats direkt och överförts från miljöförvaltningen till Forststyrelsen.

Bestämmelser om överlåtelse av statlig fastighetsförmögenhet och utarrendering av jordegendom finns i den så kallade överlåtelselagen. Forststyrelsen har rätt att överlåta statsägda fastigheter genom att sälja och byta eller arrendera ut dem, om överlåtelsen ska anses ekonomiskt ändamålsenlig.

I statens fastighetsstrategi finns riktlinjer för hur och under vilka förutsättningar statens fasta egendom kan överlåtas. Dessa riktlinjer gäller också egendom som Forststyrelsen överlåter. Enligt strategin ska möjligheterna att utveckla en fastighet utredas och fastigheten ska utvecklas i den utsträckning det är möjligt innan den överlåts.

Forststyrelsen försöker i mån av möjlighet arrendera ut sina objekt för olika typer av affärsverksamhet. Längden på Forststyrelsens arrendeavtal är bunden till typen av avtal och arrendatorns affärsverksamhet eller användningsändamål. Avtalen är ofta långa och tar hänsyn till exempelvis prisändringar och eventuellt miljöansvar.

Överlåtelser med anknytning till fastighetsförmögenheten, arrenderingar och överlåtelser av nyttjanderätten är prissatta på företagsekonomiska grunder. Vi tryggar en enhetlig prissättning bland annat med hjälp av gemensamma anvisningar. Vid behov kan vi också få hjälp med att prissätta och värdera objekten av experter utanför Forststyrelsen.

År 2016 utnämnde Jord- och skogsbruksministeriet Jarmo Ratia till utredningsman med uppgift att utvärdera arrenderingen mellan olika turistcentrum i Lappland och Forststyrelsen. Behovet av en utredning hade uppstått när Forststyrelsens gamla arrendeavtal var på väg att löpa ut och det var svårt att nå enighet om prissättningen av de nya avtalen.

Ratia föreslog tre metoder:

• Anlita mer utomstående expertis än tidigare för att bedöma områdenas gängse pris.
• Fastställa egendomens avkastningskrav mer flexibelt än för närvarande.
• Klarlägga Forststyrelsens roll i utvecklingen av områdena.

Utomstående anlitas numera i allt högre grad för att bedöma priserna och riktlinjer för Forststyrelsens roll i utvecklingen av områdena ingår i de ägarpolitiska riktlinjerna som Forststyrelsen fått av Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet.