Avverkningsmetoder
Vi utforskar kontinuitetsskogsbruk
Vi har inrättat tre 5 000 hektar stora observationsområden för kontinuitetsskogsbruk på olika håll i Finland.
I samband med skogsbehandlingen används olika avverkningsmetoder enligt om syftet med avverkningen är att förnya skogen. Hur stor del av beståndet som ska förnyas på en gång inverkar också på valet av avverkningsmetod.
Olika typer av avverkning skiljer sig från varandra särskilt med tanke på hur skogbeklädd skogsbilden i avverkningsområdet blir.
De avverkningsmetoder som används vid Forststyrelsen
Förnyelseavverkning
Slutavverkning i syfte att förnya skogen kan genomföras som kalavverkning, luckhuggning, naturvårdsträdsavverkning, avverkning i fröträdsställning eller avverkning i skärmställning.
Beståndsvårdande avverkning
Merparten av allt virke som Forststyrelsen levererar till sina kunder är resultatet av beståndsvårdande avverkning, eller i folkmun gallring. Beståndsvårdande avverkning omfattar ljushuggning och olika avverkningsmetoder som skapar en varierande struktur.
Kontinuitetsskogsbruk hör också till våra metoder för hyggesfritt skogsbruk. Enligt våra förnyade anvisningar omfattar avverkningsmetoderna vid hyggesfri skogsodling utöver avverkning med skärmträd av gran och tall också plockhuggning i skog med varierande åldersstruktur, luckhuggning, ljushuggning i förnyelsemogen skog och avlägsnade av överståndare.
Avverkning av specialobjekt
Specialavverkning används om ett objekt har till exempel sådana mångfalds-, rekreations- eller landskapsvärden som kräver att skogstäcket i området bevaras vid avverkning.
Förnyelseavverkning är början på en ny skog
Förnyelseavverkning av ett bestånd kan genomföras när beståndet är förnyelsemoget, det vill säga har rätt grovlek eller ålder för förnyelse. Vi använder de förnyelsekriterier som finns i Tapios skogsvårdsrekommendationer. Skogen är förnyelsemogen när den når önskad grovlek.
Förnyelseavverkning av ett bestånd kan genomföras när beståndet är förnyelsemoget, det vill säga har rätt grovlek eller ålder för förnyelse. Vi använder de förnyelsekriterier som finns i Tapios skogsvårdsrekommendationer. Ett förnyelsebeslut fattas när det är ekonomiskt mer lönsamt att förnya trädbeståndet än att fortsätta att odla det.
Under de senaste decennierna har skogarnas tillväxt blivit allt snabbare och träden når därför rätt grovlek för förnyelse fortare än tidigare. Lövträdsdominerade skogars ålder vid förnyelsen varierar i genomsnitt mellan 50 år i södra Finland och 80 år i norra Finland. Motsvarande åldersintervall i barrträdsdominerade skogar är från drygt 70 år till över 100 år.
Forststyrelsen köper de maskinarbeten som ska utföras vid förnyelseavverkning av privata entreprenörer. Vid förnyelseavverkning spelar entreprenören en viktig roll med tanke på hur både avverkningen och skogsvården lyckas. De ser till att det virke som kommer från objektet uppfyller kundens krav på mått och kvalitet, att virket utnyttjas på bästa möjliga sätt och att kraven i Forststyrelsen Skogsbruk Ab:s miljöguide för skogsbruket uppfylls. Vi samarbetar med entreprenörerna under alla arbetsmoment.
Olika förnyelseytor och naturvårdsträd
Storleken på förnyelseytorna är i medeltal knappt två hektar i södra Finland och knappt fyra hektar i norra Finland. Vi behandlar aldrig de mest värdefulla naturobjekten, såsom omgivningen kring småvatten, frodiga lundar och solexponerade områden på åsar.
Levande träd eller naturvårdsträd får alltid stå kvar i avverkade områden för att trygga skogens mångfald och fungera som viltsnår. Bestånden av naturvårdsträd förbättrar levnadsmöjligheterna för organismer som behöver gamla träd och död ved. De har också betydelse för landskapet.
Vi lämnar kvar minst tio naturvårdsträd per hektar och de träd som vi väljer är normalt grövre än det övriga trädbeståndet, ädla träd eller lövträd, rovfåglars boträd och gamla furor eller andra träd med speciell form.
I landskapsmässigt viktiga specialområden kan förnyelsen ske med hjälp av luckhuggning eller naturvårdsträd. Vid luckhuggning avverkar man ytor som är mindre än en hektar stora och det omgivande trädbeståndet förblir orört. Vid naturvårdsträdsavverkning låter man flera naturvårdsträd än vanligt stå kvar och landskapsbilden kan betonas med hjälp av deras placering. Målet är ofta att på lång sikt skapa mer död ved.
Vi övervakar avverkningarna med både externa och interna kontroller. Den interna uppföljningens syfte är att kontrollera att anvisningarna för verksamheten följs samt hur verksamheten inverkar på miljön. Vid externa kontroller fästs uppmärksamhet till exempel vid de krav som PEFC-certifikatet ställer, såsom antalet naturvårdsträd, bevarandet av naturobjekt och vattenvårdsåtgärderna.
Förnyelse med frisk skog i sikte
Läs mer
Närmare information om förnyelseavverkning och förnyelsekriterier finns i Forststyrelsens skogsvårdsanvisningar (på finska)
Läs mer om mångfalden i mångbruksskogarna
Mer information om Tapios skogsvårdsrekommendationer (tapio.fi, på finska)
Skogsförnyelsens mål är att åstadkomma en livskraftig, tät skog av god kvalitet, som består av trädslag som är lämpliga för växtplatsen. Skogarna förnyas antingen på naturlig väg med hjälp av fröträd eller genom att så och plantera ny skog efter virkesdrivning.
Förnyelsen utgår från de krav på växtplatsen som är bundna till varje trädslags virkesavkastningsförmåga. I planeringen av skogsförnyelsen beaktar vi också vilken nytta för avkastningen vi kan uppnå genom att använda förädlade frön och plantor. Naturliga plantgrupper som är tillväxtdugliga får stå kvar.
Beståndsvårdande avverkning
Vi gallrar skogarna vid rätt tidpunkt, vilket inverkar på skogsbeståndets virkesavkastning under omloppstiden och ökar mängden timmer som är lämpligt för byggverksamhet och andra träprodukter som binder kol på lång sikt. Samtidigt förbättras skogbrukets lönsamhet.
Syftet med beståndsvårdande avverkning är att förbättra förhållandena för de träd som lämnas kvar vid avverkningen och åstadkomma ett friskt trädbestånd av hög kvalitet. I folkmun används i stället för beståndsvårdande avverkning oftast benämningen gallring.
Beståndsvårdande avverkning eller gallring genomförs när trädbeståndet växer och blir övertätt, så att trädens kronskikt växer igen. I en övertät skog stannar trädens tjocklekstillväxt upp när de måste konkurrera om ljuset. I stället växer de uppåt för att ta sig förbi ”grannen”. Följden blir långa och klena träd med yviga kronor, som är känsliga för exempelvis snö- och vindskador.
Vi beaktar naturvårdsträden under alla avverkningsmoment. De lämpligaste grupperna av naturvårdsträd väljs ut i ett trädbestånd redan i samband med första gallringen och minst en grupp per hektar sparas under alla de påföljande avverkningarna. Död ved fortsätter att uppkomma vid dessa objekt under hela den tid trädbeståndet växer. Vi beaktar även naturobjekten i mångbruksskogarna under alla avverkningsmoment.
I en gallrad skog får träden tillräckligt mycket ljus för att växa bra. På några år förmultnar grenverket som lämnats kvar på marken och fältskiktets växter och rekreationsanvändarna tar över.
De beståndsvårdande avverkningarna spelar en viktig roll i Forststyrelsens virkesproduktion. Cirka hälften av allt virke som vi levererar till våra kunder kommer från beståndsvårdande avverkning, vilket är en betydligt större andel än i vårt land i genomsnitt. De vanligaste formerna av beståndsvårdande avverkning är den första gallringen och den så kallade normala gallringen. Utöver dessa finns olika variationer, såsom gallring av viltvårdsmässiga orsaker eller luckhuggning, där man utöver den traditionella gallringen också vidtar åtgärder för att öka skiktningen i beståndet.
Gallring ger en viss del sågtimmer, men merparten är massaved som går till massa- och bioproduktfabriker. I synnerhet första gallringar ger också virke med liten stubbdiameter, som är lämpligt för energiproduktion.
Ingen kalavverkning vid kontinuitetsskogsbruk
Vi använder kontinuitetsskogsbruk i områden där det är den bästa metoden. I Finlands regeringsprogram ingår riktlinjer för hur andelen kontinuitetsskogsbruk i statens skogar ska ökas från 15 procent till 25 procent av avverkningen av förnyelsekaraktär.
Vid kontinuitetsskogsbruk är det väsentligt att det alltid finns ett skogstäcke. Som huvudsakliga metoder för kontinuitetsskogsbruk använder vi avverkningsmetoder som utvecklats för skog med varierande åldersstruktur, såsom plockhuggning och luckhuggning, där målet är en skogsbild som består av träd av olika ålder och storlek och som ständigt förändras.
Vid luckhuggning skapas en mosaik av mindre grupper av träd på högst 0,3 hektar samt mellan dessa varierande skogsfigurer som gallrats med hjälp av plockhuggning. Vid plockhuggning, som också inkluderar ljushuggning av förnyelsemogen skog som lämpar sig för att förlänga omloppstiden, väljs enskilda äldre träd och mindre träd av sämre kvalitet ut i skogen. Målet är att skapa utrymme för träd av god kvalitet att växa och bli grövre samt för naturlig förnyelse av skogen.
Vid avverkning med skärmträd är målet att ett trädbestånd odlas periodiskt och att de tillväxtdugliga produktionsträden som sparas i beståndet avverkas först när en tillräckligt tät och utvecklingsduglig underväxt har vuxit högre än 1,5 meter i genomsnitt.
Vid kontinuitetsskogsbruk förväntas nya plantor växa upp på naturlig väg utan odling. En viss osäkerhet och ojämnhet är förknippad med plantornas uppkomst och utveckling. Kalavverkning, det vill säga luckor som är större än 0,3 hektar, används endast i extrema undantagsfall, såsom till följd av insektskador eller naturkatastrofer.
Forststyrelsen gör försök med kontinuitetsskogsbruk
Forststyrelsen Skogsbruk Ab har inrättat tre 5 000 hektar stora observationsområden för kontinuitetsskogsbruk på olika håll i Finland.
Syftet är att samla praktisk erfarenhet av hyggesfritt skogsbruk på stora arealer, även i förhållanden som är utmanande för metoden.
Med försöket vill vi säkerställa att naturliga plantor utvecklar friska träd av hög kvalitet som binder kol effektivt. Bland annat utreder vi hur olika typer av användning och mångfalden i skogarna beaktas, skogens motståndskraft mot skador samt skogsbrukets lönsamhet.
Tre olika områden, 15 000 hektar
Observationsområdena finns i Maaselkäområdet i Rautavaara, Pirttivaara i Suomussalmi och Tulppio i Savukoski. Områdena har valts för att deras struktur och växtplatsfördelning representerar vanliga statliga skogar i ekonomibruk. I områdena förekommer utöver virkesproduktion också andra viktiga former av markanvändning, såsom användning för rekreationsändamål och turism, renskötsel samt landskapsvärden.
Maaselkäområdet i Rautavaara består huvudsakligen av friska och relativt torra moar. I området finns både torvmarker (46 %) och moar (54 %). Skogarnas åldersklassfördelning i området är mycket jämn.
Två tredjedelar av Pirttivaaraområdet i Suomussalmi består av skogsmark och resten av tvinmark och impediment. Merparten av skogarna är relativt torra och friska moskogar. Torvmarker täcker 39 procent av området, men deras skogsekonomiska betydelse är obetydlig. Åldersklasserna 20–60 år dominerar i skogarnas åldersklassfördelning.
Området i Tulppio i Savukoski består till 75 procent av skogsmark som till största delen är relativt torra moskogar. Cirka en tredjedel av området har klassificerats som värdefullt lavbete. Områdets skogar är talldominerade och åldersklassfördelningen är relativt jämn.
Uppföljning i decennier
Kontinuitetsskogsbrukets observationsområden är unikt vidsträckta. Uppföljningsperioden är 30 år och resultaten rapporteras minst vart femte år. Uppföljningen görs i samarbete med flera forskningsanstalter.
Vid specialobjekt inverkar den övriga användningen av skogen på avverkningen
Skogsbrukets specialområden är mångbruksskogar där behovet från användningen för rekreationsändamål och naturturismen är större än normalt eller områden som är särskilt värdefulla för sin mångfald eller sitt landskap.
Sådana specialområden är till exempel Forststyrelsens ströv- och rekreationsområden samt närområdena kring turistcentrum. I specialområdena är den huvudsakliga formen av markanvändning i allmänhet någon annan än skogsbruk och området är avgränsat med tanke på markanvändningen i fråga.
Med tanke på skogsbruksåtgärderna är ett viktigt mål att bevara områdets naturliga skogstäcke på lång sikt. Exempelvis i turist- och rekreationsområden är det av största vikt att skydda landskapet, men också att skapa och upprätthålla landskap som lockar turister.
Avverkning och annan behandling av skogen i specialområdena kan anpassas tidsmässigt och i relation till varandra på ett sätt som tar hänsyn till andra former av markanvändning i området. Exempelvis kan avverkning i skogarna i ett turistområde genomföras när det i övrigt är stillsamt i området.
Den nya skogslagen som trädde i kraft i början av 2014 utvidgar möjligheten att använda specialavverkningar. Avverkningsmetoderna i specialområdena väljs enligt vilken metod som är lämpligast för området i fråga. Normalt väljs en avverkningsmetod där ett rikligt trädbestånd bevaras.