Förnyelse och plantskogsskötsel
Målet för förnyelse av skogen är att åstadkomma en varierande, livskraftig och produktiv skog. Vi sätter varje år plantor på cirka 14 000 hektar mark. Totalt sätts mer än 20 miljoner plantor årligen.
Vid skogsförnyelse är det viktigt att välja den metod för förnyelse och markbearbetning samt den trädart som bäst lämpar sig för växtplatsen. Genom rätt beslut säkerställer man plantuppslaget på förnyelseytan och välutvecklade plantor.
Skogen förnyas antingen på naturlig väg genom avverkning i fröträdsställning eller genom sådd eller plantering efter kalavverkning.
Naturlig förnyelse används när man kan anta att det med hjälp av fröträd uppstår en odlingsduglig plantskog inom en rimlig tid. Tallskog får förnya sig naturligt främst i norra Finland och på karga växtplatser med mindre undervegetation som får plantorna att växa långsammare.
Om det inte finns förutsättningar för naturlig förnyelse ser man till att skogen förnyas genom sådd eller plantering. Förädlade frön och plantor ökar skogens tillväxt och härdighet.
Vi utför avverkningar av förnyelsekaraktär på 24 000 hektar årligen. Cirka 14 000 hektar förnyar vi genom plantering – för arbetet behöver vi mer än 20 miljoner trädplantor.
När nya plantskogar anläggs drar man nytta av tillväxtdugliga plantor och plantgrupper som redan finns på förnyelseytan. Vi använder fröursprung som förädlats genom skogsodling när det finns att tillgå i regionen. Samtidigt är vi noga med att bevara den genetiska mångfalden i statens skogar också i framtiden. De grupper av naturvårdsträd och enstaka naturvårdsträd som lämnas på förnyelseytan upprätthåller också täckningsgraden i områdena. Till en förnyelseytas landskap hör dessutom de högstubbar som avverkningsmaskinen tillverkat och lämnat stående på avverkningsplatsen.
Vi bearbetar marken för att säkerställa att skogen förnyas efter förnyelseavverkning
Vid markberedningen används så lätta metoder som möjligt, men metoder som ändå är tillräckliga med tanke på förnyelsen. Bearbetningen av markytan förbättrar jordmånens närings-, värme- och vattenförhållanden så att de blir bättre för plantorna. Bearbetningen minskar också mängden andra växter som konkurrerar med trädplantorna.
Fläckupptagning, harvning, grund harvning, högläggning, dikningshögläggning, fläckhögläggning och vändhögläggning är olika bearbetningsmetoder. Vi slutade helt och hållet att ploga de avverkade områdena redan i början av 1990-talet.
Ingen onödig bearbetning
Så lätta metoder som möjligt används vid bearbetningen av markytan för att inte ställa till onödiga problem för mångbruksskogarnas användare. Vi lämnar systematiskt alla friluftsleder utanför de arealer där vi utför markarbeten. För att trygga skogarnas mångfald låter vi också bli att bearbeta till exempel fuktiga sänkor, viltsnår, bestånd av naturvårdsträd och skyddszoner.
Det är det viktigt att identifiera även karga växtplatser som kan få plantuppslag utan bearbetning av marken. Framför allt i Norra Finland förnyar vi i allmänhet de karga torvmarkerna utan markarbeten. Vi bearbetar inte heller lavmarker eller sådana betesmarker för renar där markarbeten inte är nödvändiga med tanke på skogsförnyelsen.
Dessutom lämnar vi områden orörda om där på naturlig väg har uppkommit plantskog som är lämplig för växtplatsen och kan utvecklas.
Avrinningen under kontroll
Vi beaktar vattenvården i alla åtgärder inom skogsbruket. Den främsta vattenvårdsmetoden för att förhindra urlakning av näringsämnen i samband med markarbeten är översilning, där vattnet styrs till ett tillräckligt stort, odikat område.
Kring småvatten i skogarna samt kring insjöar, älvar och åar lämnar vi alltid en tillräckligt bred trädbevuxen skyddszon i samband med avverkning och markarbeten. Trädbeståndet och vegetationen i skyddszonen binder näringsämnena som urlakas och hindrar fasta partiklar från att hamna i vattnet.
Plantskogsskötsel
Plantskogsskötsel reglerar plantornas odlingstäthet. För att reglera tätheten kring de träd som ska odlas måste träd som är av dålig kvalitet, har fel eller stör den huvudsakliga trädarten avlägsnas. Detta främjar det kvarstående beståndets livskraft och kvalitet.
Kolla upp
Läs mer om kontrollerad vildvuxenhet och våra andra åtgärder som stöder den biologiska mångfalden i skogsnaturen.
Vid plantskogsskötsel i barrskog bevaras lövträd så att deras andel uppgår till 10–30 procent beroende på växtplatsen. Där barrträd odlas på frodiga växtplatser kan alla lövträd avlägsnas vid den tidiga röjningen, eftersom nya lövträdsplantor snabbt växer i kapp barrträden. Vid den andra plantskogsgallringen eller förstagallringen lämnas en tillräcklig andel lövträd.
Under odlingsskedet upprätthålls den strukturella variationen inom beståndet genom att man sparar små snår till exempel i fuktiga svackor eller bergsskrevor och undviker röjning av underväxt. Detta kallas kontrollerad vildvuxenhet. Genom att inte röja för mycket av undervegetationen blir miljön lämpligare för vilt då den erbjuder näring och skydd.
Arbetet med att sköta plantskog utförs i allmänhet av skogsarbetare med en röjsåg. Även maskinell avverkning används i viss mån. Till metoderna för plantskogsskötsel hör gräsbekämpning, röjning i plantbeståndet, plantskogsgallring eller förstagallring. Plantskogsskötseln planeras ofta i samband med plantskogskontrollen, som görs av varje plantskog i sinom tid.