Omsorgsfull planering är kärnan i ansvarsfullt skogsbruk
Ansvarsfull användning av skogarna kräver exakt och heltäckande information om naturresurserna och nivån för deras hållbara användning. Det är viktigt att känna verksamhetsmiljön väl och kunna förutse förändringar i den. Speciellt viktigt är det att beakta både drivningens och förnyelseavverkningens inverkan på naturen och klimat liksom också deras inverkan på andra aktörers liv i området.
Planeringen av Skogsbruk Ab:s, liksom hela Forststyrelsens, verksamhet grundar sig på naturresursplanerna som görs upp för varje region för fem år i taget. Naturresursplanerna är strategiska verksamhetsprogram i vilka man fastställer den planerade avverkningen och en stor mängd andra mål för planeringsperioden i fråga.
Den områdesekologiska granskningen är en väsentlig del av planeringen. I granskningen kartläggs skogens natur-, kultur-, landskaps- och viltvärden, kulturobjekt och olika näringsgrenars behov, som ska tas i beaktande i avverkningsplanerna. Det ekologiska nätverket av statsägda markområden består av naturskyddsområden och värdefulla natur- och specialobjekt i mångbruksskogarna. Mellan dessa har fastställts ekologiska förbindelser vars syfte är att främja möjligheterna för olika arter att sprida sig mellan områdena. I dessa områden är skogsbruket begränsat eller i vissa fall står områdena helt utanför skogsbruksverksamheten.
De regionala skogsteamen svarar för planeringen av drivningen och skogsbruket, sköter det lokala samarbetet med intressentgrupper och samordnar markanvändningsfrågor. Utifrån naturresursplanen har skogsteamen vissa mål för planeringen av avverkningsvolymer och skogsvårdsarbete. Skogsteamen slår också fast det framtida behovet av vägreparationer.
Planeringen av skogsbruksåtgärderna görs av lokala skogsexperter. Deras arbete styrs av de mål som staten som ägare ställt upp och av naturresursplanerna, den områdesekologiska granskningen, krav på skogscertifiering, avtal och riktlinjer som upprättats i samarbete med intressentgrupper samt anvisningar med anknytning till skogsvården och miljön.
Viktigt samarbete
Forststyrelsens verksamhetsprincip är öppet samarbete och interaktion med parter som är intresserade av att använda statens marker. Ett interaktivt arbetssätt minskar antalet konflikter och medverkar till välgrundade lösningar som accepteras på många håll.
Forststyrelsens viktiga intressentgrupper hör utöver kunderna och entreprenörerna också bland annat forskningsanstalter, försvarsmakten, företagare som bedriver renskötsel och turism, Sametinget, icke-statliga organisationer, läroanstalter inom skogsbranschen och naturbruket samt olika myndigheter.
Vi beaktar många av dessa intressentgruppers önskemål i planeringen av verksamheten i mångbruksskogarna. Vi hör intressegrupperna när naturresursplanerna utarbetas, vid olika möten för intressentgrupper samt via responssystemen. Vi presenterar de planerade åtgärderna på förhand för lokalbefolkningen, stugägare, turismföretagare eller andra användare av områdena, om ett visst objekt kan anses vara särskilt intressant för dem.
Geografisk information en grundförutsättning för planeringen
Forststyrelsen har samlat in information om skogstillgångarna bland annat med hjälp av terränginventeringar, flygbildstolkning, lokalbefolkningens anmälningar och laserinventering. Merparten av statens skogar har redan laserskannats. Genom att inventera markytan och trädbeståndet med hjälp av laserskanning kan vi göra upp digitala modeller. Vi upprättar beteckningar för trädbeståndets storlek och volym med statistiska metoder och för in dem i det geografiska informationssystemet. Den exakta terrängmodellen är användbar till exempel vid planering av vägbyggen och iståndsättningsdikning.
Vi uppdaterar uppgifterna om trädbeståndet årligen med tillväxtmodeller som utvecklats av Naturresursinstitutet. I modellerna används så aktuell information som möjligt om skogsresurserna.
Forststyrelsens geografiska informationssystem innehåller omfattande uppgifter om statens marker, till exempel om nuvarande markanvändning, växtplatser, trädbestånd, friluftskonstruktioner och -leder, vägar samt särskilda värden, såsom förekomsten av utrotningshotade arter, natur- och kulturarvsobjekt samt landskaps- och viltobjekt. Genom att använda det uppdaterade geografiska informationssystemet i olika skeden av verksamhetsplaneringen säkerställer man att dessa särskilda värden beaktas i användningen av skogarna.
- Läs mer om användningen av geografisk information och Forststyrelsens geografiska informationssystem
Planering av drivning och skogsvård
Virkesdrivningen planeras med stöd av Forststyrelsens miljöguide för skogsbruket, skogsvårdsanvisningarna, skogscertifierings krav, de hållbara drivningsvolymerna som fastställts i naturresursplanerna, kundernas behov och uppgifterna i Forststyrelsens geografiska informationssystem.
Avverkningsmålen delas ut till skogsteamen i regionerna och vidare till enskilda skogsexperter. Skogsexperten använder informationen om skogstillgångarna och andra uppgifter i det geografiska informationssystemet till att inrikta och anpassa avverkningen så att flera arbetsobjekt eller stämplingsposter bildar en helhet. Detta innebär att det på vissa områden under en kort tid kan förekomma avverkning och skogsvårdsarbeten i större utsträckning, men att det därefter kan vara lugnt i området en längre tid.
När arbetet med att planera skogsvården eller virkesdrivningen i ett område inleds får skogsexperten de uppgifter som behövs ur informationssystemet och från digitala flygbilder. Det går inte att planera användningen av skogarna endast med hjälp av informationssystemet, utan mycket av arbetet kräver också terrängbesök. I terrängen kan skogsexperten kontrollera att eventuella osäkra uppgifter stämmer. Skogsexperten kontrollera också bland annat naturobjekten i det geografiska informationssystemet och markerar dem vid behov i terrängen, planerar spår för skogstraktorer samt timmeravlägg. Dessutom planerar hen de skogsvårdsåtgärder som ska vidtas efter avverkningen, såsom skogsodlingar.
Efter terrängbesöket färdigställer skogsexperten en drivnings- eller stämplingsplan på sitt kontor. Den färdiga planen innehåller en översiktskarta och karta över arbetsobjekt, avverkningsmetoder, tidpunkten för avverkningen, en uppskattning av virkesvolymen som ska drivas per virkessortiment, områdesekologiska objekt, efterarbeten, vägfåror, uppgifter om engagemang och en anmälan om användning av skog.
Den färdiga stämplingsplanen lämnas till drivningsförmannen som leder drivningsarbetet. Efter förnyelseavverkning lämnas planen till skogsvårdsförmannen som leder skogsförnyelsearbetet.
När arbetet utförts på fältet uppdateras skogens förändrade egenskaper i det geografiska informationssystemet. I systemet sparas också förslag till vilken åtgärd som i följande skede ska vidtas i området.
Video om skogsexpertens arbete
Videon åskådliggör planeringen av skogsvården och de många olika typerna av skogsbehandling. Videon är på finska.