Planläggningsprinciper

Utgångspunkter

Enligt statsrådets principbeslut 21.7.1994 för att öka bytesanvändningen av statens landegendom i genomförandet av skyddsprogrammen kan statens strandområden planläggas med vissa förutsättningar.  I principbeslutet konstateras att av statens strandområden planläggs i första hand de objekt som hänför sig till områden som sedan tidigare är bebyggda. Statens omfattande enhetliga strandhelheter som bibehållits obebyggda planläggs inte. Fortsättningsvis förutsätter statsrådet att särskilt naturskyddet och rekreationsaspekterna beaktas i de planer som utarbetas.

I lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet (973/2002) föreskrivs om överlåtelse av statlig fastighetsförmögenhet och utarrendering av statlig jordegendom. Lagen gäller statliga ämbetsverk och inrättningar samt affärsverk som avses i lagen om statens affärsverk (1185/2002).

I § 4 i lagen föreskrivs om förutsättningarna för överlåtelse. I huvudsak (1 momentet) får statlig fastighetsförmögenhet överlåtas, om överlåtelsen kan anses ekonomiskt ändamålsenlig eller om det finns särskilda skäl till överlåtelsen och det inte finns grundad anledning att behålla förmögenheten i statens ägo. Enligt 4 momentet i paragrafen i fråga får fast egendom som är belägen i en strandzon endast av vägande skäl överlåtas för privat användning som fritidsbostad eller för fritidsbebyggelse. Kravet på vägande skäl gäller inte arrendering.

I början av 2005 trädde lagen om Forststyrelsen (1378/2004) i kraft, vilken reglerar Forststyrelsens verksamhet i fråga om skötsel av fast egendom och överlåtelser. Enligt principerna i lagen om affärsverk upphävdes med lagen om Forststyrelsen det tidigare förfarandet där affärsverksamhetens inkomster användes direkt till offentliga förvaltningsuppgifter, speciellt finansiering av anskaffning av skyddsområden (upphävning av korssubventionering).

Dimensioneringen av Forststyrelsens strandområden kan preciseras i justeringen av Forststyrelsens strategi samt i politiska processer, som till exempel i samband med Metso-programmets beslutsfattande.

Att genom planläggning samordna en resultatrik verksamhet och de samhälleliga förpliktelserna

Allmänna principer

Forststyrelsen vårdar, använder och skyddar de naturresurser och annan egendom som är i dess besittning. I sin verksamhet ska Forststyrelsen beakta naturens mångfald, rekreationsanvändningen och främjandet av sysselsättningen samt trygga samekulturen och uppfylla de förpliktelser som föreskrivs i renskötsellagen.

Ett av Forststyrelsens strategiska mål på långt sikt är att öka affärsverksamhetens effektivitet och förbättra lönsamheten inom gränserna för de samhälleliga skyldigheterna (Finanspolitiska ministerutskottets ställningstagande 26.11.2005). Denna linjedragning, tillsammans med lagstiftningen som gäller planläggning och statlig fastighetsförmögenhet, formar basen för Forststyrelsens planläggningsverksamhet.

Samordnandet av Forststyrelsens samhälleliga förpliktelser, verksamhetens resultat och övriga mål kräver markanvändningsplanering som görs genom planläggning. De områden som är avsedda för byggande – områden som ska säljas, bytas eller arrenderas – strävar man efter att planlägga före överlåtelsen eller arrenderingen (utanför planläggningen kan bli t.ex. områden som är avsedda för samhälleligt byggande och som överlåts som råmark till gängse pris, enstaka små objekt osv.). Via planläggning och fastighetsutveckling strävar man också efter att höja fastigheternas värde. Merparten av Forststyrelsens strandområden förblir dock fortsättningsvis obebyggda.

Naturskydds- och rekreationsvärden

Med planläggningen säkerställer man att naturskydds- och rekreationsvärdena, kulturvärdena samt möjligheterna till att använda allemansrätten på regional- och riksnivå beaktas med eftertryck i statens områden. I samband med planläggning av stränder ska dessa särskilt beaktas. Omfattande, enhetliga, obebyggda statliga strandhelheter planläggs inte för byggande. Begreppen omfattande och enhetlig bedöms alltid från fall till fall. I södra Finland kan ett litet, obebyggt område vara betydande i fråga om rekreationsanvändning.

De egna planområdena ska ur planläggningssynpunkt vara tillräckligt stora eller bilda vettiga helheter. Då kan byggrätterna centraliseras till områden där miljöeffekterna förblir så små som möjligt och på samma gång bevarar man tillräckligt omfattande områden som förblir obebyggda. Beslut om att bereda strandbyggplatser som godkänts i generalplaner till försäljning fattas separat på områdesnivå vid Forststyrelsen.

Samernas hembygdsområde och renskötselområde

I Forststyrelsens planläggningsverksamhet i samernas hembygdsområde ombesörjer man att förutsättningarna för att utöva samekulturen säkras. Även i dessa områden kan statens markområden planläggas för byggande om det är nödvändigt för att säkra kommunernas allmänna utveckling och affärslivets behov, dock så att samekulturens fördelar inte äventyras.

I renskötselområden som avses i renskötsellagen (848/1990) ska planläggningsverksamheten uppfylla de krav som ställs i renskötsellagen. Enligt renskötsellagen ska statliga myndigheter förhandla med representanter för vederbörande renbeteslag vid planering av åtgärder som väsentligen påverkar utövandet av renskötsel. Vidare förutsätter lagen att inom ett särskilt renskötselområde får statlig mark inte användas så att det medför betydande olägenhet för renskötseln. För att genomföra målen har Fortstyrelsen och renbeteslagsföreningen kommit överens om principer för planläggning av byggnadsmark och försäljning av mark i renskötselområdena.

Sysselsättning och regional ekonomi

De statliga markområdena har en betydande ställning i befrämjandet av turismen, affärslivet och den regionala ekonomin och via dem sysselsättningen, speciellt i norra Finlands turistcentrumområden som utvecklas i samarbete med kommunerna. Forststyrelsen strävar efter att också i andra områden beakta den regionala ekonomins utvecklingsbehov.

Planform och prioritering

Ett av målen med markanvändnings- och bygglagen har varit att minska byggandet som baserar sig på undantagslov. Överlåtelse eller arrendering av statlig mark via undantagsförfarande understöds inte, utan områden avsedda för byggande ska vara planerade. I planeringen av Forststyrelsens markområden är generalplanering den centrala planformen speciellt i planeringen av strandområden. Egna stranddetaljplaner kan utarbetas om det inte finns förutsättningar för generalplanering eller om det anses rimligt ekonomiskt eller för styrningen av byggandet. För turistcentrum i tätortsområden förutsätts detaljplaner.

Planläggningsprocesserna och planernas innehåll

Forststyrelsens planläggning styrs av principen om högklassig planering som beaktar natur-, rekreations- och kulturvärdena. Forststyrelsens målsättning är att de planprojekt som Forststyrelsen deltar i ska vara föredömliga. Målen med planläggningen förenas med kommunens markanvändningsprinciper. Planläggningsprocessen innefattar tillräckligt grundliga utredningar om t.ex. naturen, landskapet och kulturmiljön. Information från Forststyrelsens platsdatasystem används som utgångsinformation i utredningarna.

Som markägare har Forststyrelsen samma ställning i planernas dimensionering som andra markägare, om det inte i området finns sådana, i dessa principer nämnda, faktorer som försvagar planläggningens effektivitet. I praktiken leder det särskilda beaktandet av objekt med natur-, rekreations- eller kulturvärden dock till att dimensioneringen vid Forststyrelsens stränder blir mindre än vid privatägda stränder. Förlusten som orsakas av detta kan ersättas med en prissättning enligt tomternas bättre kvalitet.  Den mindre dimensioneringen vid Forststyrelsens stränder får dock inte leda till en överdimensionering av byggrätterna på andra markägares områden.

Byggplatserna placeras i områden där de orsakar så lite olägenhet som möjligt för landskapet, naturskyddsvärdena och den allmänna rekreationsfunktionen. Vid flytt av byggrätt ska man försäkra sig om att området som är objekt för flytten förblir högklassigt. I de egna planprojekten betonar man att genom engagerad planering få de olika intresseaktörernas synpunkter.

Största delen av Forststyrelsens landområden finns i de delar av landet som är glest bebyggda. Forststyrelsen strävar efter att med sin planläggning stödja dessa regioners lokala ekonomi och livskraft. I planläggningen betonas förutom strandbyggande avsett för fritidsbruk även möjligheterna till fritidsboende med gemensam strand och lösningar som betjänar turismen. Forststyrelsens landområden kan också planläggas för åretruntboende om det är vettigt för samhällsstrukturen och kommunens utveckling. Även generellt strävar man efter att placera byggplatserna så att fastigheterna kan anslutas till koncentrerade vatten- och avloppssystem.