Areal av skydds-, ströv- och ödemarksområdena förvaltade av Forststyrelsen
31.12.2023
| Områdestyp | Antal | Total areal km² |
| Nationalparker | 41 | 10 176 |
| Naturreservat | 19 | 1 540 |
| Myrskyddsområden | 162 | 4 921 |
| Lundskyddsområden | 45 | 11 |
| Skyddsområden för gamla skogar | 73 | 77 |
| Sälskyddsområden | 7 | 188 |
| Övriga naturskyddsområden på statlig mark | 737 | 4 027 |
| Privata naturskyddsområden på statlig mark | 176 | 102 |
| Genom Forststyrelsens beslut inrättade | 6 | 3 |
| LAGSTADGADE NATURSKYDDSOMRÅDEN TOTALT | 1 266 | 21 044 |
| Reserveringar av skyddsområden enligt skyddsprogrammen | 1 360 | 4 883 |
| Skyddsskogar | 316 | 533 |
| Övriga skyddade områden | 1 550 | 3 065 |
| Ödemarksområden | 12 | 14 893 |
| Statens strövområden | 5 | 243 |
| Övriga friluftsområden | 7 | 914 |
| Övriga områden | 36 | 94 |
| Övriga områden totalt | 3 286 | 24 625 |
| ALLA OVANNÄMNDA TOTALT | 4 552 | 45 669 |
Av de lagstadgade naturskyddsområdenas yta är land 18 620 km² (88,5 %) och vatten 2 425 km² (11,5 %).
Skyddsarealerna fortsätter att utvecklas
Finlands första naturskyddslag trädde i kraft 1923. Till en början omfattade naturskyddet fridlysning av enskilda arter, olika slag av bestämmelser för jakten och fisket samt inrättande av naturskyddsområden och fridlysning av naturminnesmärken. Pyhätunturi och Pallas–Ounastunturi nationalparker samt Malla och Pisavaara naturreservat inrättades 1938. De följande sju nationalparkerna inrättades 1956 och den senaste år 2022.
De nationella naturskyddsprogrammen jämte kompletteringar godkändes 1978–1996 och genomförandet av dem har fortsatt under 2000-talet. Ödemarkslagen, genom vilken 12 vidsträckta ödemarksområden inrättades i Lappland, trädde i kraft 1991. Finlands nätverk Natura 2000 har byggts upp sedan 1998. Det består i huvudsak av redan inrättade naturskyddsområden, ödemarksområdena och statens strövområden. Finlands nätverk omfattar också ett stort antal områden som ingår i naturskyddsprogrammen.
Av Finlands areal är ca. 15 % skyddad
Med naturvårdslagen och ödemarkslagen är ungefär 15 % av Finlands areal skyddad (Statistikcentralen 1.1.2024). Enbart omfattningen av skyddet berättar dock inte allt om skyddssituationen. Det avgörande för bevarandet av naturens mångfald är var skyddsområdena är belägna och hurdan deras natur är. De största skyddsområdena finns i de tre nordligaste kommunerna. I södra Finland, där största delen av finländarna bor, är naturen skyddad på en mindre areal. Antalet objekt är ändå stort och naturen är varierande.
Naturskyddslagen reviderades 2023. Enligt naturvårdslagen är syftet med naturvården att bevara naturens mångfald. Detta främjas förutom genom att fridlysa områden också genom att skydda och vårda hotade arter och deras miljömiljöer samt olika naturtyper effektivare än tidigare. Ett mål för inrättandet naturskyddsområden är att alla naturtyper som påträffas i Finland skall vara representerade i områdena.