Publicerad 8.2.2023

Förflyttningen av vikare inom Saimen inleds nästa sommar

Meddelande av WWF Finland, Forststyrelsens Naturtjänster, Östra Finlands universitet och Helsingfors universitet 8.2.2023

I maj–juni kommer saimenvikare att flyttas inom Saimen, från Pihlajavesi till Kolovesi och södra Saimen. Syftet är att trygga beståndets tillväxt genom att stöda områden där saimenvikaren gått tillbaka och upprätthålla den genetiska mångfald som finns kvar.

I dag simmar uppskattningsvis 440 saimenvikare omkring i Saimen. En genetisk undersökning visar att vikarstammen är indelad i mindre delbestånd, med genetiska versioner som endast påträffas i dessa områden. Målet med de förflyttningar som nu planeras är att berika delbeståndens genetiska arvsmassa och samtidigt bromsa upp särutvecklingen av dem genom att öka genflödet i Saimen.

– Ett mer omfattande, mångsidigt genetiskt underlag hjälper saimenvikaren att klara sig bättre i föränderliga miljöer som orsakas av till exempel klimatförändringen eller kemikalier, berättar Petri Auvinen, forskningsdirektör vid Helsingfors universitet.

–Med hjälp av förflyttningar kan ett genetiskt fattigt delbestånd återfå någon egenskap som på lång sikt är bra för överlevnaden, säger Auvinen.

De långsiktiga effekterna av förflyttningarna kan ses i kommande vikargenerationer, när man får forskningsdata om huruvida förflyttningarna har berikat genflödet.

Fem vikare flyttas från Pihlajavesi

Flyttningarna sker i maj–juni under vikarnas pälsbytestid. För att öka genflödet och utöka den lokala stammen flyttas uppskattningsvis fem vikare från Pihlajavesi där det finns gott om dem. En del placeras i Kolovesi och en del i Saimen söder om Puumala.

Tidigare studier har visat att populationen av saimenvikare, särskilt i Kolovesi, håller på att segregeras genetiskt. Den senaste studien visar att samma hot verkar påverka populationen i Saimen söder om Puumala. I Kolovesi är oron också att mängden honor som kunde föda har minskat avsevärt.

– I Kolovesi föddes 4–6 ungar årligen i början av 2000-talet, men på tio år försvann honorna som kunde föda ungar nästan helt. Genom förflyttningarna strävar vi efter att stärka och diversifiera vikarstammen i Kolovesi. Kolovesi är till stor del ett skyddsområde, så det finns en bra och lugn häckningsmiljö för vikare där, säger Miina Auttila, specialsakkunnig inom naturskydd vid Forststyrelsens Naturtjänster.

Uppmuntrande erfarenheter av vikaren Venla

Saimenvikare har flyttats en gång tidigare, 1992, då vikaren Venla flyttades från Haukivesi för att stärka det minskade vikarbeståndet i södra Saimen. På 30 år har Venla fått avkommor i flera generationer. Venla lever fortfarande och är minst 35 år gammal, vilket tyder på att förflyttningen till den nya livsmiljön gick bra.

Saimenvikare på en platt sten.
Venla-vikaren. Bild: Ismo Marttinen / WWF.

– Det var bra att få en savolaxvikare till Södra Karelen. Enligt en undersökning har förflyttningen av Venla minskat inaveln, som man vet påverkar nativiteten och dödligheten bland ungarna på lång sikt. Vikarstammen i södra Saimen har delvis tack vare förflyttningen ökat kraftigare proportionellt sett, berättar Ismo Marttinen som är WWF:s områdesansvarige och fungerar som fältchef för de kommande förflyttningarna av saimenvikare.

Vikarna som flyttas övervakas noggrant

Vikarna som ska flyttas är vuxna. Man försöker identifiera dem med hjälp av pälsmönstren innan man fångar in dem, så att det på förhand finns så mycket information som möjligt om deras egenskaper och livscykel. Med hjälp av pälsmönstren kan man följa individerna under hela deras liv. DNA möjliggör å sin sida uppföljning av kommande generationer.

– Med hjälp av DNA kan vi i fortsättningen till exempel med hjälp av ett hårstrå från en kut eller en moderkaka som vi hittar ta reda på om kuten som fötts är en avkomling till en förflyttad individ, berättar Auvinen.

De förflyttade vikarna förses med satellitsändare som ger information om vikarens position flera gånger om dagen. Genom att följa upp vikarna efter förflyttningen kan man framför allt göra en bedömning av hur väl den har lyckats; om vikaren stannar kvar i det nya området eller inte. Sändaren som fästs på ryggen lossnar senast följande vår i samband med pälsbytet.

– Satellituppföljning är det effektivaste sättet att få många observationer om hur djur rör sig och beter sig i sin livsmiljö. Ingen annan metod möjliggör lika exakt information i realtid om djurets position och aktivitet, berättar Marja Niemi, forskare vid Östra Finlands universitet.

Förflyttningen av saimenvikare är en del av projektet Vår saimenvikare LIFE, som genomförs av Östra Finlands och Helsingfors universitet, Forststyrelsens Naturtjänster och WWF Finland.

Saimenvikarbeståndet har ökat långsamt under de senaste åren, men underarten är ändå starkt hotad. Utöver den obetydliga genetiska variationen i populationen är de största hoten mot saimenvikaren fiskeredskap, klimatförändringen och störningar orsakade av människor. Färska undersökningar har framhävt saimenvikarens unika karaktär ytterligare: den verkar inte på långa vägar vara så nära besläktad med östersjövikaren och ladogasälen som man tidigare trott.

Mer information:

  • Petri Auvinen, forskningsdirektör, Institutet för bioteknik, Helsingfors universitet 050 4482852, petri.auvinen@helsinki.fi
  • Miina Auttila, specialsakkunnig inom naturskydd, Forststyrelsens Naturtjänster (uppföljning och skydd av saimenvikarbeståndet): 040 637 6324, miina.auttila@metsa.fi
  • Marja Niemi, forskare, Östra Finlands universitet (uppföljningsmetoder: infångande, satellituppföljning och identifiering av individer): 050-3413654, marja.niemi@uef.fi
  • Ismo Marttinen, områdesansvarig WWF Finland (flytt av vikaren Venla, regional information om södra Saimen): 050-434 9591, ismo.marttinen@gmail.com
  • Vår vikare LIFE
  • Karta över Saimens vattendrag. Pihlajavesi i mitten (pdf, WWF Finland).

Helsingfors universitet är Finlands äldsta och största universitet grundat 1640. Vår akademiska gemenskap består av 40 000 studerande, forskare och medarbetare. “Med vetenskapens kraft för världens bästa” sammanfattar vårt gemensamma arbete vid campusen i Helsingfors, universitetscentrumen i Lahtis, S:t Michel och Seinäjoki samt vid våra sex forskningsstationer runtom i Finland samt i Kenya. På de internationella rankinglistorna placerar sig Helsingfors universitet återkommande bland de 100 bästa universiteten i världen.

Itä-Suomen yliopisto (UEF) on yksi Suomen monialaisimmista tiedeyliopistoista. Yliopistossamme työskentelee noin 3200 asiantuntijaa, ja yhteisöömme kuuluu noin 16000 tutkinto-opiskelijaa.Kampuksemme toimivat Joensuussa ja Kuopiossa. Tutkimuksemme on useilla aloilla maailman kärkeä, ja tuotamme tutkittua tietoa avoimesti käytettäväksi ja kaikkien hyväksi. Tutustu yliopistoomme verkossa www.uef.fi.

Forststyrelsens Naturtjänster skapar möjligheter att uppleva Finlands vackraste natur på ett hållbart sätt. Vi skyddar vår mest värdefulla natur och ansvarar för vårt lands nationalparker, naturreservat och andra statliga skyddsområden, ödemarksområdena i norr samt många viktiga historiska objekt.

WWF är en av världens största och mest ansedda obundna naturskyddsorganisationer. WWF:s uppgift är att stoppa utarmningen av naturen och bygga en framtid där människan lever i harmoni med naturen. wwf.fi