Frågor och svar om restaureringsbränning
Varför bränner man skog?
Bränning är ett effektivt sätt att återställa skogarna. Genom bränning uppstår brända och murknande träd, vilket gynnar många arter. Trädbeståndet blir mångsidigare med tanke på åldersstrukturen och arterna: Om man till exempel bränner en likåldrig talldunge dör en del av tallarna och det börjar också växa lövträd bland tallarna i området. Detta gynnar bland annat många insekter, växter, svampar och fåglar.
Eld är en viktig del av den naturliga utvecklingsgången i de boreala skogarna. Enligt uppskattning har naturskogarna tidigare brunnit i genomsnitt en gång per 150–300 år, ställvis betydligt oftare. Numera brinner skogarna inte naturligt lika ofta som tidigare på grund av effektiv brandbekämpning och släckning, så det enda sättet att upprätthålla brandmiljöerna är att bränna skogen kontrollerat.
Hur säkerställer man att elden inte sprider sig utanför det område som ska restaureras?
Restaureringsbränningar och andra hyggesbränningar i skogarna förbereds omsorgsfullt och görs kontrollerat enligt en noggrann områdesspecifik plan. Tillräckligt med personal och brandutrustning reserveras på platsen. Bränningar genomförs av personalen vid Forststyrelsens Naturtjänster och lokala entreprenörer utför ofta till exempel arbeten före bränningen. Det är bra om området som ska brännas gränsar till naturliga brandskydd, det vill säga vattendrag eller myrar, och i dess närhet ska det finnas vatten för släckningen.
Kring det område som ska brännas görs vid behov brandgator genom att avlägsna träd och blotta mineraljord så att branden inte sprider sig längs marken. Ibland görs en brandkorridor, vilket innebär att träd fälls runt det område som ska brännas på en 15–20 meters bredd. Detta förhindrar att elden sprider sig via trädtopparna. Under bränningen behärskar vi vid behov eldens framfart genom att spruta vatten med släckningsslangar.
Bränningar görs i allmänhet när det råder varning för skogsbrand, eftersom terrängen måste vara torr. Säkerheten ombesörjs alltid mycket noggrant. Bränningen genomförs endast om vädret är tillräckligt torrt och vindriktningen är lämplig och vinden inte är för kraftig. Brandområdet bevakas också efter bränningen tills det inte längre finns några brandhärdar. Räddningsverken informeras alltid på förhand om skogsbränder.
Hur påverkar bränning skogsarterna?
Forststyrelsens Naturtjänster följer upp effekterna av restaureringsbränningar. Nya bevis på nyttan av restaureringsbränder har erhållits under de senaste åren bl.a. genom insektskartläggningar i brandområdena. Inom projektet Beetles Life som avslutas i år har man med insektfångster vid platser som genomgått restaureringsbränning tydligt observerat hur upp till hundratals sådana insektsarter anländer till områdena som inte har haft möjlighet att leva i områdena före bränningen.
I Finland finns ett antal nära hotade och hotade arter som rentav kräver brända träd. Till exempel för 34 arter av Finlands skalbaggar är skogsbrandområdena den primära livsmiljön. De flesta av dessa lever endast i tallar, granar eller björkar som skadats av brand eller dött av bränder. Vid ett av Beetles Life-projektets bränningsobjekt hittades upp till hälften av alla Finlands skalbaggsarter som lever på brandområden samt hälften av Finlands barkstinkflyn efter bränningen. Vid vissa områden har man observerat att upp till 200 skalbaggsarter som lever i murkna träd anländer redan sommaren efter branden. Ännu fler och andra arter anländer senare när träden murknar mer. Utöver insekter förekommer det svampar, lavar, mossor och fåglar i bränningsområdena som kommer för att äta och häcka.
I och med restaureringsbränningen kan den tidigare ekonomiskogen bli en lämplig miljö för gamla skogars insektsarter. I Finland lever ett antal arter vars primära livsmiljö är gamla skogar, men arterna har också anpassat sig till att utnyttja döda träd från skogsbränder. Inom projektet Beetles Life har man observerat att minst 30 skalbaggsarter kommer till brända områden redan under det första året efter branden och i bästa fall till och med 60 skalbaggsarter från gamla skogar.
Förstör elden fågelbon eller annan natur?
Vid planeringen av restaureringsbränder beaktas eventuella risker för arterna. Man går i allmänhet igenom bränningsområdet med hund före bränningen och säkerställer att det inte finns till exempel hönsfåglars bon i området. Om boet hittas avgränsas området i fråga utanför bränningen. Även rovfåglarnas häckning beaktas när man väljer bränningsområden och elden används inte i närheten av rovfåglarnas häckningsplatser under häckningstiden. Alla småfåglars häckningar kan tyvärr inte beaktas vid restaureringsbränningar.
Insektsarterna som lever i fältskiktets förna och vegetation försvinner vid restaureringsbränning när elden tar sig fram genom skogsbottnen. Dessa arter återvänder dock snabbt från de intilliggande områdena. Skogsbottnens arter är mycket vanliga arter som förekommer överallt, eftersom de områden som bränns är moskogar som det finns många av i Finland. Fördelarna med restaureringsbränder för artbeståndet är större än deras eventuella nackdelar.
I vilka områden och hur mycket bränner Forststyrelsen?
Som bränningsområden väljs endast sådana områden där metoden lämpar sig. Valet av område grundar sig på kartgranskningar samt information som samlas in om bl.a. områdets trädbestånd och arter. Platserna är skyddsområden på olika håll i landet som förvaltas av Forststyrelsens Naturtjänster. Bränningar görs ofta på platser som tidigare har varit i ekonomibruk och därför är trädbeståndet artfattigt och likåldrigt. Bränningar görs också i områden med låg vegetation i skärgården.
Forststyrelsens Naturtjänster har restaurerat skogar genom att bränna i genomsnitt cirka 100 hektar per år. Under de kommande åren kommer de årliga målen för livsmiljöprogrammet Helmi att vara nästan dubbelt så stora. Forststyrelsen upprätthåller ett nätverk av områden med regelbunden bränning vars syfte är att garantera tillgången till livsmiljöer för arterna i brandområdena på olika håll i landet. Forststyrelsen har inlett restaureringsbränningar redan på 1980-talet.
Vad är regelbunden bränning?
Med regelbunden bränning avses att skogen tidvis brinner i ett visst område. På så sätt är det alltid tillräckligt nära till lämpliga livsmiljöer för arter som behöver och drar nytta av skogsbränder. Endast regelbunden bränning av skogar garanterar att arterna i brandområdena klarar sig. Forststyrelsen har ett nätverk av områden med regelbunden bränning som omfattar drygt 50 områden.
I projektet Beetles Life har man i genomsnitt observerat fler hotade och nära hotade arter i brandområdena ju närmare östgränsen bränningsplatsen ligger och ju bättre regelbundna bränningen och de gamla skogarnas kvalitet i närheten har varit. Förmodligen förekommer det oftare skogsbränder på den ryska sidan än i Finland, varvid arter som kräver bränder kan sprida sig till Finland.
Vad är projektet Life2Taiga?
Projektet Life2Taiga, som inleddes i fjol, restaurerar cirka 200 hektar skog i Finland genom att bränna skog under de kommande sex åren. I samprojektet mellan Finland och Sverige ökas kompetensen i genomförandet av restaureringsbränder och bränningar riktas särskilt till sådana områden där det finns värdefulla arter i brandområdena.
Life2Taiga restaureringsområden finns runt om i Finland, de sydligaste områdena finns i Noux och Tykö nationalparker, det nordligaste finns i Kittilä. Projektets totalbudget är 23,5 miljoner euro, varav Finlands andel är 1,1, miljoner euro. Projektet finansieras av Europeiska unionens LIFE Natur-program. Det sexåriga projektet pågår fram till 2028.
Forststyrelsen gör restaureringsbränder även inom andra LIFE-projekt samt med finansiering från livsmiljöprogrammet Helmi.