Frågor och svar om vårdbiotoper

Vad är vårdbiotoperna?

Vårdbiotoper är hotade livsmiljöer för hotade arter. Med vårdbiotoper avses olika ängar, torrängar, hagmarker och skogsbeten som upprätthålls av traditionellt jordbruk, betesgång och slåtter.

Varför är vårbiotoperna viktiga?

Skötseln av vårdbiotoper är ett av de viktigaste sätten att bekämpa naturförlusten. De är livsmiljöer som har den största mångfalden och de flesta arterna, men som samtidigt är de mest hotade.

• Artrikedomen i vårdbiotoperna är mycket stor.
  • Till exempel kan det finnas över 35 växtarter/m2, motsvarande finns inte i andra livsmiljöer.
  • Den rikliga floran och det öppna och lågbevuxna landskapet upprätthåller levnadsförhållandena för många andra arter, bl.a. insekter, som i sin tur lockar fåglar till platsen.
  • En betydande del av insekterna är pollinerare eller naturliga fiender till odlingsväxternas skadegörare och är därmed också viktiga för jordbruksproduktionen.
  • Många arter är specialiserade på ängarnas livsmiljöer och på de resurser miljöerna erbjuder, till exempel en viss sorts näktarväxt eller gödsel, och de klarar sig inte någon annanstans.
  • Många arters ursprung sträcker sig tillbaka till istiden, då det fanns öppna ängar och stäpper i stor utsträckning i Europa. De betades av stora gräsätare som redan försvunnit, som visenter och uroxar.

Varför riskerar vårdbiotoperna att försvinna?

• Alla olika naturtyper i vårdbiotoperna är hotade och riskerar att försvinna. Bakgrunden till detta är i synnerhet att mängden sjönk dramatiskt under 1900-talet till under 1 % av tidigare mängd, till följd av att traditionell betesgång minskade, bärgningen av vinterfoder upphörde och markanvändningen förändrades.
• Områdena har blivit skogbevuxna, öppna och halvöppna områden som upprätthållit varierande arter har vuxit igen, omvandlats till åkrar eller bebyggts.

Vad betyder det att arealen av vårdbiotoperna minskar?

• Vårdbiotoperna har i hela Europa konstaterats vara en hotad grupp av naturtyper och vi har nationella och internationella skyldigheter att förbättra deras status.
• Minskningen av arealen har lett till en tillbakagång i artbeståndet som fortfarande pågår. Vårdbiotoperna är koncentrationer av våra hotade arter.
  • Över 1/4 av våra hotade arter lever på olika ängar, torrängar, hagmarker och skogsbeten.
  • Bland de arter som är hotade eller som minskat i antal finns i synnerhet många insekter och strandfåglar.
  • Vårdbiotoperna har i förhållande till återstående areal 100 gånger så många hotade arter som skogarna och 500 gånger så många som myrarna.
  • Många arter som tidigare varit vanliga håller också på att minska. Exempelvis smultron eller liten blåklocka.

Hur och varför sköter man vårdbiotoper?

• För att bevaras förutsätter vårdbiotoperna skötsel och användning i form av bete eller slåtter. Utan betande boskap är det i praktiken inte möjligt att upprätthålla områdena.
• Betesdjur behövs för att stoppa naturförlusten. Utan betesdjur framskrider naturförlusten och internationella och nationella biodiversitetsmål kan inte uppnås.
• Vårdbiotoper kan återställas genom aktiva åtgärder, röjning, bete och slåtter.
• Stöd för restaurering och skötsel av vårdbiotoper beviljas via EU:s delfinansierade miljöersättningssystem för jordbruket och det nationella Helmi-programmet.

Vilken nytta har vi av vårdbiotoper?

• I vårdbiotoperna förenas betydande naturvärden med många andra värden och att sköta dem genom bete är på många sätt en win-win-situation:
  • betesdjuren får ett sommarbete som stöder det naturliga beteendet
  • betesdjuren utnyttjar växtlighet som inte duger som människoföda för att växa och åkrarna kan användas för matproduktion
  • betesföretagarna drar nytta av att naturbetena kan utnyttjas som en del av gårdens verksamhet
  • restaurering av vårdbiotoper skapar arbete för lokala aktörer
  • eutrofieringen av vattendragen minskar när betesdjuren utnyttjar strändernas växtlighet, som annars skulle frigöra näringsämnen i vattendraget om den förmultnade
  • landskapet vidgas och förbuskas inte
  • många ställen är viktiga rekreationsområden och även viktiga med tanke på kulturarvet
  • genarvet bevaras via betesdjur av lantras och generna hos vilda släktingar till odlingsväxter som växer.