Vattenvårdsåtgärderna utvecklas och deras betydelse växer inom skogsbruket
Både näringsämnen och fasta partiklar rinner ut i vattendragen till följd av skogsbruksåtgärderna. Med omsorgsfull planering kan vi på ett avgörande sätt minska olägenheterna som iståndsättningsdikning och markarbeten orsakar vattendragen.
Genom vattenvårdsåtgärder inom skogsbruket försöker vi sedimentera avrinningsvattnet så effektivt som möjligt, så att de näringsämnen och fasta partiklar som finns i vattnet inte ska hamna i vattendragen.
Vattenvården grundar sig på omsorgsfull planering
Anvisningar för vattenvården
Skogsbrukets anvisningar för vattenvården finns samlade i vår miljöguide och våra skogsvårdsanvisningar, som tillsammas utgör våra heltäckande miljöanvisningar.
Anvisningarna i miljöguiden grundar sig på lagstiftning, skogscertifieringen samt de krav och rekommendationer som Forststyrelsen själv ställt upp.
För att minska de olägenheter som skogsbruket orsakar vattendragen behöver vi omsorgsfull planering av skogsbruks- och vattenvårdsåtgärderna. Vi planerar med hjälp av olika typer av geografiska informationsmaterial och verktyg, som har blivit allt mer omfattande och exakta de senaste åren.
Vattenvårdens geografiska informationsmaterial åskådliggör bland annat lutningen i diken inom åtgärdsområdet samt avrinningsområdet och flödeshastigheten för vattnet som rinner i dikena. På så sätt kan vi också bedöma hur känslig terrängen är för erosion och vilket behov det finns av olika vattenvårdsåtgärder. Det geografiska informationsmaterialet minskar behovet av inspektioner i terrängen, så att inspektionerna kan koncentreras på särskilda riskobjekt.
Åtgärder inom vattenvården
Inom skogsbruket tar vi vattenvården i beaktande vid avverkning, markberedning, iståndsättningsdikning, gödsling och byggande av skogsvägar. Med tanke på näringsbelastningen i vattnen är det viktigaste att reglera hur vattnet strömmar i samband med skogsbruksåtgärder, så att näringsämnena i avrinningsvattnet inte ska hamna i de omgivande vattendragen.
Den främsta vattenvårdsmetoden är översilning, där vattnet styrs till ett tillräckligt stort, odikat område. Om det inte går att ordna översilning sätter vi in olika konstruktioner som används vid iståndsättningsdikning, såsom rördammar och sedimenteringsbassänger. Under speciella omständigheter kan vi också bygga dammar eller anlägga våtmarker.
Vi har inte dikat ut några nya områden sedan 1994.
Kring småvatten i skogarna samt kring insjöar, älvar och åar lämnar vi alltid en tillräckligt bred skyddszon i samband med avverkning och markarbeten. Vegetationen i skyddszonen binder näringsämnen som urlakas och hindrar fasta partiklar från att hamna i vattnet. Zonen är 5–30 meter bred och vi fastställer bredden med beaktande av bland annat markytans lutning, grundvattennivån, jordarterna och erosionsbenägenheten.
I närheten av småvatten, såsom kring källor och skogstjärnar samt vid bäckar och rännilar, lämnar vi en bredare skyddszon, eftersom småvattnen och organismerna i dess omgivning är särskilt känsliga för förändringar i miljön. Skyddszonen skyddar också landskapet vid stränderna.
Metoderna för vattenvård utvecklas
Vi utvecklar hela tiden våra metoder för vattenvård. Vi får lärdomar och tips om bästa praxis från både inhemska och internationella samarbets- och forskningsprojekt, och bidrar också med vår egen insats. Vi deltar i flera EU-finansierade miljövårdsprojekt:
- Freshhabit LIFE IP, där vi samarbetar för att bevara vårt arv med anknytning till vattnen.
- Hydrologi-LIFE, där vi arbetar för att trygga myrarna, bäckarna och fågelvattnen i Natura-områdena.
- WAMBAF Tool Box, som omsätter i praktiken de verktyg för vattenvård som utvecklats inom ramen för programmet WAMBAF EU Interreg.