Flodpärlmussla

Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en starkt hotad (EN) blötdjursart som lever i våra strömmande vatten. Flodpärlmusslan kan bli över 200 år gammal och är vårt lands mest långlivade djurart. Flodpärlmusslor förekommer i drygt hundra olika strömmande vattendrag i vårt land, men endast en liten del av stammarna i Norra Finland fortplantar sig längre regelbundet.

De försvagade stammarna av flodpärlmussla är resultatet av flera faser av mänsklig aktivitet. Artens habitat i älvarna har rensats i hundratals år för att tillgodose flottningens och vattenkraftens behov. Det har gett upphov till direkta skadliga förändringar i själva livsmiljön. Uppdämningen av älvar har också försämrat möjligheterna att vandra och leka för vissa mellanvärdar som är absolut nödvändiga i flodpärlmusslans livscykel, såsom lax och öring.

Flodpärlmusslan är den första ryggradslösa djurarten som fredats i lag i Finland

Den många hundra år gamla traditionen med pärlfiske nådde en topp strax innan artens fridlystes 1955. Pärlfisket var som mest destruktivt just då eftersom tryckluftsapparaterna som behövdes för att dyka blev allt vanligare. Sedan dess har myr- och skogsdikningen ytterligare försämrat vattenkvaliteten i nästan alla vattendrag i Finland, på grund av att vattendragens botten slammat igen. Den här utvecklingen har påverkat flodpärlmusslans fortplantning mycket negativt, eftersom syreförhållandena i älvarnas och åarnas bottensediment har avgörande betydelse för flodpärlmusslans överlevnad, i synnerhet på de tidiga yngelstadierna.

Skyddet av flodpärlmusslan

Arbetet för att skydda arten har inletts med att kartlägga nya förekomster av flodpärlmusslan och bedöma stammarnas status i fråga om redan kända populationer. Vissa stammar av flodpärlmussla som för närvarande inte fortplantar sig får också hjälp genom uppfödning i bassänger av flodpärlmusslor på larvstadiet och mellanvärdsarternas fiskyngel. De preliminära resultaten av bassänguppfödningen, som betraktas som en första hjälpen-åtgärd, har varit uppmuntrande. För att de konkreta skyddsåtgärderna ska få en vidare effekt krävs emellertid att vi restaurerar fler habitat som gynnar både flodpärlmusslan och dess mellanvärdar lax och öring. Restaureringsåtgärderna måste inriktas på både älvfårans uppbyggnad och markanvändningen i hela tillrinningsområdet, i syfte att minimiera belastningen av suspenderade ämnen.

För att effektivera skyddet av flodpärlmusslan behövs också aktuell och tillförlitlig kommunikation mellan myndigheterna och olika aktörer med anknytning till markanvändningen, i syfte att förebygga att strömmande vatten utsätts för skadliga åtgärder. I strategin och åtgärdsprogrammet för att skydda flodpärlmusslan som för närvarande är under beredning är avsikten att ta fram och definiera övergripande metoder för att nå en gynnsam skyddsnivå för arten i framtiden.

Mer information