Vitryggig hackspett
Den vitryggiga hackspetten (Dendrocopos leucotos) är en hotad art som trivs i gamla lövskogar där det finns död ved. För tre decennier sedan höll arten på att försvinna helt och hållet ur Finlands natur. Orsaken till detta var den kraftiga minskningen av lämpliga habitat på grund av effektivt skogsbruk.
Tack vare den aktiva uppföljningen, skyddet och naturvården som inleddes 1987 samt vandringar som stärkt stammen har vi lyckats avvärja utrotningshotet mot vitryggen. Den vitryggiga hackspetten rödlistades ursprungligen som akut hotad (CR), men i den senaste rödlistningen (2019) kunde arten flyttas upp två klasser till gruppen för sårbara (VU) arter. Vitryggen är fortfarande en art som kräver särskilt skydd och som upptas i bilaga I i fågeldirektivet. År 2019 uppskattades den häckande stammen omfatta 320–380 par.
Forststyrelsen ansvarar för skötseln av vitryggiga hackspettens livsmiljöer i statens markområden och ansvarade för artens riksomfattande uppföljningen 2003-2020. Före 2003 bar WWF Finland huvudansvaret för uppföljningen av stammen. Fågelskådarnas insats har varit mycket viktigt när det gäller inventeringar och uppföljningar av den vitryggiga hackspetten. Utan dessa fågelskådares värdefulla arbete skulle våra data om den vitryggiga hackspettens utbredning och stammens status vara betydligt mindre omfattande.
Trots att den skyddsplan som gjorts upp för den vitryggiga hackspetten (1992) har en hög genomförandegrad (85–98 %) behövs det fortfarande många nya skydds- eller besparingsskogar för att trygga tillräckligt med lämpliga revirområden för populationen som nu har börjat växa i rask takt. Det största hotet mot stammens återhämtning är fortfarande att lämpliga habitat förstörs i samband med avverkning. År 2010 låg mer än hälften av de kända häckningsreviren i olika skyddsområden. Numera är motsvarande siffra endast 30–35 procent.
Forststyrelsen stöder skyddet av och naturvården i lämpliga skogar för den vitryggiga hackspetten i hela landet. Målet har varit att få stammen att öka och att utvidga artens utbredningsområde i Finland. Den ökade avverkningen av unga skogar under de senaste åren har redan lett till att det växer upp betydligt färre skogar som är lämpliga för hackspetten i framtiden, vilket innebär att det blir svårare att nå målen för skyddsarbetet. Det är speciellt viktigt att effektivera skyddsåtgärderna i de sydöstra delarna av Finland och Södra Savolax. På privat mark är det huvudsakligen de regionala NTM-centralerna som vidtar skyddsåtgärder.
Naturvårdsåtgärder ska också vidtas i alla viktiga områden där den vitryggiga hackspetten förekommer, i syfte att förebygga att gran och sly tar över skogarna. METSO-programmet ger möjligheter att vidta andra naturvårdsåtgärder än att inrätta skyddsområden.