Åsskogar, strandängar, -hedar och -dyner samt andra solexponerade miljöer har förändrats kraftigt under de senaste årtiondena. Trädbeståndet i åsskogarna har slutit sig bl.a. i och med att skogsbränderna minskat och på marken har det samlats ett tjockt lager organiskt material: förna, mossor och lavar. Den boskapshållning inklusive bete och ställvis återkommande bränning som förr i tiden var vanlig på hedarna och dynerna har nästan upphört. Dessutom har näringsämnena som kommit via eutrofieringen av Östersjön och kvävenedfallet ökat det snabba igenväxandet av dessa miljöer. Till följd av förändringen har de tidigare karga och extrema livsmiljöerna , samt de växt- och insektarter som är beroende av dem blivit utrotningshotade och det öppna landskapet har vuxit igen med buskar och träd.

I Ljus & Eld LIFE vårdade man på ett mångsidigt sätt olika solexponerade miljöer på 69 Natura 2000-områden åren 2014–2020, så att solexponeringen och kargheten, och de förhållanden som många arter kräver, återställdes på de igenväxta områdena. Till åtgärderna hörde i synnerhet borttagning av överflödigt skogsbestånd och buskar samt det organiska markskiktet maskinellt eller manuellt. På en del områden gjorde man dessutom småskaliga bränningar, backtimjan (Thymus serpyllum, i fotot av Teemu Rintala) som är viktig för många insekter planterades och lupiner (Lupinus polyphyllus) samt andra främmande arter togs bort.